w
 

Vindskontoret

(Text: C-W. Rasch, Musik: R. Jäger)


Jag såg ett foto idag när jag städade minvind
jag fann det upp och ner och undangömt
när jag vände på ramen och såg att det var du
så kom det åter känslor jag nästan hade glömt
 
Du ler med halvöppen mun som du drar lätt på sned
bilden är från spännande dar, nån gång runt åttiotre
jag minns att vi var starka då och allt vi rörde vid...
det fick ett sken av renaste guld, det var en magisk tid
 
Det har gått snart femton år sen jag fångade ditt skratt
på en av många bilder jag tog då
och jag var mannen som funnit en väldigt dyrbar skatt
men vart du sen tog vägen är något jag ofta tänker på
 
Vi tappade bort allt vårt fina guld
tiden går och jag känner nu att jag står i skuld
av all den kärlek som jag fick finns inget kvar
här går jag ensam och släpar mej genom gråa dar
och ett foto utav dej är allt jag har
 
Nu tar jag hissen och flyr vindens kalla atmosfär
här har jag aldrig trivts så vitt jag minns
jag drar till källaren och ser vad jag kan hitta där
för det är där som resten av alla mina minnen finns